Ganska få människor tycker att det är roligt att städa. Denna stora kategori människor tillhör även jag, men om detta vore det enda hindret för en välstädad lägenhet skulle det skina blankt här hemma. Men det gör det sannerligen inte.

Jag blänger just nu på mitt skrivbord, där man kan urskilja åtminstone ett femtiotal prylar som egentligen ska ligga någon annanstans. Under, på och runt prylarna syns ett skimmer av damm. Jag hatar det och det ger mig ångest.

Ganska ofta ger jag mig därför på mitt ständiga projekt, dvs "att städa". För att ni ska ta det jag säger på allvar, så är det lika bra att jag erkänner min latenta lathet. Den spelar in.

Men därtill kommer den intressanta kombinationen av Aspergers syndrom och Tourettes syndrom in. En person med Aspergers syndrom, likt mig själv, fastnar ständigt i det de för tillfället gör, och blir enormt fokuserade. Fokus brukar dock bara fastna på roliga saker, eller saker som bekräftar tidigare mönster. Om jag till exempel flyttar på häftapparaten som legat på exakt samma ställe på golvet i tre veckor, så bryter jag ett mönster. Och mönsterbrott gör en aspergersperson nervös. Hittar jag en rolig pryl så flyttas fokus från städningen till den, hur beslutsam jag än är när jag börjar städa. Detta kan alltså hända när jag ska ha en första dejt och kvinnan ifråga kommer om några timmar - inget hjälper fokuset om jag inte lägger dammsugaren mitt i lägenhetens korridor så att jag måste kliva över den för att komma till datorn.

Tourettes impulsivitet och tvångsmässighet gör sitt till. Ångesten ökar hela tiden, och jag får så mycket ticks att jag får ont i ögonen. När jag får ont i ögonen blir jag fokuserad på detta, och går till badrummet för att rätta till det hela med en dusch iskallt vatten i ansiktet. Och vid det laget är jag så fokuserad på mina ögon att jag helt glömt bort att jag städar. Jag återgår till datorn och inser efter fem minuter att det var städning jag höll på med.

Nytt beslut. Ny viljekamp emot ångesten. Och en promenad runt lägenheten med dammtrasan tills jag hittar nästa pryl, och glömmer bort att jag städar...

Det lustiga är att jag råkar ut för detta enbart i min egen lägenhet. Hos flickvännen är det inga problem att städa. Det finns inga vanor knutna till prylarna jag ser i lägenheten, och därför fastnar jag heller inte vid dem. Jag ändrar inte heller några mönster genom att flytta på saker i hennes lägenhet, eftersom jag inte är lika van vid att prylarna ska ligga där de ligger.

Med ålderns vishet har jag successivt lärt mig att koncentrera mig så mycket även på tråkiga saker, att jag gör det jag ska även när jag inte alls vill. Det ger mig migrän. Men jag beter mig hellre som de flesta andra människor med migrän, än annorlunda utan migrän.

Med denna insikt ser jag med stor sorg på hur ungdomsvårdare, som försöker få ordning på tonåringar med Aspergers syndrom, saknar intuitiv kunskap om vad det är för enorma krav de lägger på ungdomarna ifråga. Inte alls konstigt att de åker på en propp ibland. Mig har det tagit halva livet att övervinna de impulser som är naturliga för mig. Hur är det inte då för en tonåring? JA, liksom hos mig och alla andra kan det finnas en latent lathet hos ungdomar med Aspergers syndrom. NEJ, det är inte den främsta anledningen till att de blir vansinniga på kritik över en ostädad lägenhet.

 

Sandvargen

5 april 2008 10:53

Hej!
Tack för de trevliga orden du skrev på min blogg, det stärker mig när jag får höra att jag gör rätt! Du har en mycket intressant blogg som jag kommer att följa med nöje. Det känns som om jag kommer att lära känna min son lite bättre genom att läsa det du skriver. Även om jag kan mycket så kan jag inte förstå allt ordentligt. Känner igen det med städningen, men min son är liten så han gråter i stället när något känns "fel". Tack igen för att du visade att du fanns!

http://www.sandvargen.blogg.se

 

edion

2 april 2012 13:54

Underbart inlägg har precis hittat till din blogg och ju mer jag läser desto mer känner jag igen mig. Tycker det är galet intressant att läsa om hur det kan avra FEL att kunna hantera ungdomar för att man har t.e.x asperger. Det du skriver känner jag ingen har själv försökt arbeta med ungdomar men har aldrig platsat in i den vuxna gruppen och alltid fått sluta. Tyvärr är det lika inom vården där jag är nu och där passar jag inte heller in i det sociala spelet i vuxenvärlden och det leder till många samtal med chefen för att personalen tycker man e udda. Lång kommentar men vill egentligen bara säga tack för att du skriver

http://konstigellerunik.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som feminist har jag kombatterat normaliteten med bensinindränkt frenesi. Samtidigt har jag parallellt med detta haft en intensiv längtan efter att vara en del av samma normalitet. Jag undrar om många andra som bekämpar normaliteten har samma längtan...

Det här med att göra flera saker samtidigt har aldrig varit min grej.  Och nu talar jag inte om att tugga tuggummi samtidigt som jag promenerar.   Att tänka samtidigt som jag känner, eller känna samtidigt som jag tänker - om man nu ska göra någon dis...

Köpa bil står på listan över saker att göra (ja, jag har en lista). Citroên, Hyundai, Saab...alla har de en sak gemensamt: Säljarna hatar mig.   Det är en speciell talang som jag har. Säljare har som funktion att spela på en mix av kaskader av social...

...och jag måste fundera på vad som är värt att skriva om idag. Jag återkommer om detta imorgon :)...