Köpa bil står på listan över saker att göra (ja, jag har en lista). Citroên, Hyundai, Saab...alla har de en sak gemensamt: Säljarna hatar mig.

Det är en speciell talang som jag har. Säljare har som funktion att spela på en mix av kaskader av sociala signaler, såväl som simpel populärpsykologi. När jag pluggade psykologi fick jag lära mig att det inte bedrivits så mycket grundforskning över manipulationens psykologi. Istället har olika forskare gjort sammanställningar av hur sektledare agerar - och ja, du gissade rätt - säljare.

Problemet för de stackars säljare jag träffade idag, var att de sociala signaler som skulle skapa dåligt samvete hos mig om jag inte spelade med i dem, föll till marken fortare än ett vallöfte. Om man jämför det sociala samspelet med en dans, så dansar inte jag. Jag sitter istället vid sidan av och fotograferar alla dansstegen. Det är väldigt tråkigt och jag önskar att jag vore som alla andra - men det har sina fördelar. T.ex blir bullshit lika uppenbart även väl inlindat i manipulation, som bullshit från en ljugande fyraåring som påkommits med handen i kakburken.

De stackars säljarna, för att återvända till dem, fick till råga på allt råka ut för att jag frankt säger "det där stämmer inte logiskt med vad du sa nyss, och jag förstår att du vill att jag ska dra den här slutsatsen när du säger sådär, men jag tittar hellre på fakta än lyssnar på manipulation. Men din demonstration av tekniken i bilen gillade jag. Jag är intresserad."

Det lustiga är att jag inte känner mig det minsta illa till mods när jag gör så mot inte mindre än tre säljare samma eftermiddag. I min värld är det ju de som ljuger, så det är ologiskt då att få dåligt samvete. Så det får jag inte. Även om det nog var lite tråkigt för Citroênsäljaren, eftersom två andra kunder hörde vår diskussion.

Det RIKTIGT skumma är att jag märkt att i stället för att bestraffa mig för min "oförskämdhet", så belönar säljare ofta mig med en saftig rabatt. Av någon anledning får de för sig att jag förhandlar och att jag inte är så intresserad. Trots att jag sagt att jag är intresserad. Och ändå är det jag som är konstig och har en diagnos. Är inte det märkligt?

 

Vic

29 mars 2008 23:20

Oj, det här var faktiskt riktigt intressant att läsa :) Kul att se saker ur ett asperger-perspektiv för en gångs skull :P

http://xbkay.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som feminist har jag kombatterat normaliteten med bensinindränkt frenesi. Samtidigt har jag parallellt med detta haft en intensiv längtan efter att vara en del av samma normalitet. Jag undrar om många andra som bekämpar normaliteten har samma längtan...

Det här med att göra flera saker samtidigt har aldrig varit min grej.  Och nu talar jag inte om att tugga tuggummi samtidigt som jag promenerar.   Att tänka samtidigt som jag känner, eller känna samtidigt som jag tänker - om man nu ska göra någon dis...

Ganska få människor tycker att det är roligt att städa. Denna stora kategori människor tillhör även jag, men om detta vore det enda hindret för en välstädad lägenhet skulle det skina blankt här hemma. Men det gör det sannerligen inte.   Jag blänger j...

...och jag måste fundera på vad som är värt att skriva om idag. Jag återkommer om detta imorgon :)...